Från svartvitt till färg – min resa med poesin

Orden som gav färg åt mitt liv

Att skriva poesi var inget som fanns i min värld. Jag har alltid skrivit och tycker om att söka efter ord för att formulera meningar och förmedla ett budskap.

Under vintern 2024 gick jag i samtal med min kurator. Jag mådde inte bra, och hon noterade att mina ord saknade färg i våra samtal. Meningarna var svartvita.

Hon frågade om jag någon gång hade hållit i en pensel för att ge färg åt en bild. Jag har alltid haft svårt för färg och form, men ord lyser upp för mig.

I januari 2024 började jag skriva dikter. Det öppnade en ny värld för mig. Orden och poesin färgar av sig på mig. Jag skriver det som ploppar upp – om känslor, händelser, då och nu.

Efter ett år ser jag tre tydliga perioder i mitt skrivande. Den första perioden, under vårvintern, var fylld av dikter om ångest och min depression – en bearbetning i kombination med fortsatt samtal med min kurator. Den andra perioden präglades av skrivande om natur, relationer och drömmar. Ur en dikt i slutet av juni 2024:

"Nya stigar att beträda,

söka och finna glädjen på nytt,

tar in luften från framtiden,

tillvaron syresätts nu i varje andetag."

Den tredje perioden blev mer existentiell – om identitet, livet och Gud:

"Väntan är svår,

söker ett svar,

ett levande tilltal,

förnekar inte,

fångar stunden."

För mig är poesi att ta en liten del av dagen, fånga den och formulera den i ord. Att låta den färgsätt