Trumps farliga maktförskjutning - en statskupp i vardande?

Donald Trump tänjer gränserna för demokratin – och nu närmar han sig det otänkbara.

Vid flera tillfällen har han ifrågasatt en av USA:s mest grundläggande demokratiska principer: maktens begränsning. Genom att tala om en tredje mandatperiod och kalla sig själv “kungen” utmanar han inte bara konstitutionen – han undergräver själva fundamentet för den amerikanska demokratin. Nu eldar hans tidigare chefsstrateg Steve Bannon på narrativet och driver det ännu längre. 

USA är inte en monarki. Ändå har Trump gång på gång flörtat med tanken att vara mer än en folkvald president. När han i februari 2025 utropade “Länge leve kungen” efter att ha stoppat New Yorks trängselavgifter och Vita huset delade en bild av honom i kungakrona, var det mer än ett skämt. Det var en testballong – ett sätt att se hur långt han kan tänja gränserna.

Nu tar Steve Bannon detta ett steg längre. Under det senaste CPAC-mötet uppmanade han publiken att kämpa för att Trump ska ställa upp i valet 2028 – trots att det bryter mot konstitutionen. “Vi kommer inte att dra oss tillbaka. Vi kommer inte att kapitulera. Vi kommer inte att sluta. Kämpa, kämpa, kämpa!” ropade han, samtidigt som han gjorde en gest som många tolkar som en Hitlerhälsning. Publiken jublade.

Bannons utspel knyter an till Trumps egna antydningar om att en tredje mandatperiod borde vara möjlig. Genom att driva detta öppet bidrar han till en berättelse där Trump inte bara är en politisk ledare, utan en historisk gestalt som måste fortsätta regera – oavsett lagar och regler. Det är en del av en bredare strategi: att flytta gränserna för vad som anses acceptabelt, att utmana institutionerna och att gradvis normalisera tanken på att Trump är den enda rättmätiga ledaren.

 

Trump som "kung Kyros" – ett bibliskt narrativ

Trumps maktambitioner har inte bara politiskt stöd – de har också en religiös dimension. Bland evangelikala ledare finns en utbredd föreställning om att Trump är Guds utvalde. De liknar honom vid kung Kyros, den persiske härskaren som i Bibeln beskrivs som ett redskap för Guds vilja, trots att han själv inte var troende.

 Parallellen används för att rättfärdiga Trumps brister och kontroversiella agerande. Argumentet lyder: precis som Kyros frigjorde Israels folk och återuppbyggde templet, är Trump sänd att rädda USA från sekularisering, globalism och liberal politik. Denna retorik ger honom en nästan messiansk status inom vissa kristna kretsar, där han inte bara ses som en president utan som en gudomligt styrd ledare.

 Men historien varnar oss för vad som händer när ledare börjar se sig själva som oersättliga. Demokratier som faller gör det sällan över en natt. Det börjar med att normer bryts, att maktens begränsningar ifrågasätts och att folk vänjer sig vid tanken på en stark man vid rodret.

 USA behöver ingen kung. Det behöver ledare som respekterar de spelregler som hållit nationen fri i över tvåhundratrettio år. Trumps kungautspel och Bannons radikalisering är inte harmlösa – de är en påminnelse om hur lätt demokratin kan förskjutas i en farlig riktning. Särskilt med tanke på de senaste presidentordrarna som, i en aggressiv stil, slår sönder demokratiska grundvalar och öppnar för en maktkoncentration vi tidigare bara sett i auktoritära regimer. 

Förskjutningen av makten sker inte bara genom att ifrågasätta grundläggande konstitutionella principer. Den sker genom att förmå människor att acceptera att regler kan böjas eller ignoreras om det gynnar hans agenda. Trump, som ofta talar om “stora förändringar”, använder sin popularitet för att vänja massorna vid det otänkbara – en president som står över lagen.

Hans retorik må vara insvept i populistiska löften och “folkliga” ideal, men den döljer ett djupt hot mot demokratin. Makten koncentreras, institutioner undermineras och rättsstaten urholkas.

Det är så demokratier dör. Och vi ser det hända i realtid.