tidsandan

På Sverigedemokraternas hemsida har jag läst deras presentation av fyra frågor som de lyfter fram som särskilt viktiga: migration, välfärd, trygghet och bränslepriser. Det är ämnen som berör många, och jag förstår att människor kan känna både oro och frustration kring dessa frågor. Men jag möter också något annat – ilska, aggressivitet och hånfulla kommentarer, både från SD:s väljare och från väljare hos andra partier. Just därför tycker jag att det är viktigt att läsa noggrant, fundera över vad som faktiskt sägs – och kanske ännu mer över det som inte sägs. Det här är inte ett försök att misstänkliggöra alla som röstar på SD. Men jag vill lyfta några tankar kring varför jag anser att deras lösningar ofta blir alltför enkla i mötet med svåra problem. Här är min genomgång av de fyra områdena – och varför jag tycker att något viktigt saknas i SD:s politik. Här delar jag med mig av mina reflektioner. 1. Migration – jag saknar samtalet om integration SD:s migrationspolitik handlar nä...

Det fria ordet – en grund för samtal och sanning Som medborgare i ett demokratiskt land har jag alltid sett det fria ordet som något viktigt. Orden bär vårt gemensamma samtal, våra berättelser, våra sanningar – och ibland våra obekväma frågor. Utan fria medier, utan granskning, står demokratin naken. Därför skaver det extra mycket när jag ser hur Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ännu en gång riktar sin ilska mot granskande journalistik. Den här gången gäller det TV4:s och Kalla faktas avslöjande om hur SD:s kommunikationsavdelning använt anonyma konton i sociala medier för att sprida hån och misstänkliggöra både politiska motståndare och journalister. I Ekots lördagsintervju den 20 april 2024 väljer Åkesson att beskriva granskningen som ett ”propagandamästerverk”. Han går ännu längre och påstår att ”den värsta propagandaministern i Nazityskland skulle nog vara stolt över det här propagandamästerverket”. Det är inte bara en historielös och osmaklig jämförelse. Det är en ...

Om kristen urskiljning i en polariserad tid När Stefan Swärd, en erfaren svensk pastor, nyligen publicerade en artikel där han varnar för auktoritära tendenser i Donald Trumps politiska ledarskap, utlöste det starka reaktioner. Att nämna Trump och Hitler i samma andemening är att trampa på ömma tår – och det med rätta. Historiska paralleller kräver största varsamhet. Men ibland förlorar vi det egentliga samtalet i vår iver att ta avstånd från orden. Jag responderade på en debattörs kraftiga reaktion mot artikeln, inte genom att gå i svaromål punkt för punkt, utan genom att lyfta den större frågan: Hur kan vi som kristna leva i en polariserad tid utan att slukas av polariseringen? Går det att samtidigt vara kritisk mot ideologiska övertramp från vänster och vaksam på auktoritära drag på högerkanten – utan att kastas in i kulturkrigets förenklade dikotomier? Jag tror det. Och jag tror vi måste det. Kristna är kallade att vara ljus och salt. Det är inte vår uppgift att vara partipolitisk...

Om självständighet, delaktighet och andligt omdöme i en polariserad tid Vi lever i en tid där politik och tro ofta blandas på sätt som väcker starka känslor – inte minst i debatten om Donald Trump, kristen nationalism och hur kristna bör agera i samhället. För mig är det tydligt: kyrkan är kallad att vara självständig, men också delaktig. Självständigheten handlar om att vår lojalitet ytterst är riktad mot Kristus, inte mot något parti eller ideologisk rörelse. Kyrkans uppdrag är inte att bli en megafon åt makthavare – oavsett färg – utan att förkunna Guds rike, i ord och handling, i kärlek och sanning. När kyrkan låter sig bli ett politiskt verktyg, förlorar den något av sin profetiska röst. Men självständigheten betyder inte att vi drar oss undan. Vi är kallade att vara delaktiga. Att vara ljus och salt i världen – inte genom att dominera, utan genom att tjäna. Inte genom att sluta oss, utan genom att bära Kristi kärlek in i samhällets alla skikt. Därför är det fullt möjligt – oc...

🎧 The Sacred Drama är nu ute! Tack för ert tålamod – nu finns EP:n The Sacred Drama äntligen tillgänglig på Spotify och andra plattformar! Den var från början planerad till påskafton, men på grund av tekniska problem hos distributören blev det lite försening. Trots det lever EP:n vidare som ett andligt drama i tre akter – om korsets smärta, tystnadens tyngd och uppståndelsens seger.  🙏 Tack för att ni följer med på den här resan! Lördag den 12 april släpper jag min första tematiska EP: The Sacred Drama . Tre låtar. Tre akter. Tre steg i påskens innersta berättelse: Wounded God – smärtan och människans brustenhet. The Longest Friday – tystnaden, väntan, hopplösheten. A Victory of Life – gryningens ljus, uppståndelsens seger. EP:n är skapad med hjälp av AI (Suno) och bygger helt på mina egna dikter. Jag är inte musiker i traditionell bemärkelse – men poesin har fått vingar genom musiken. Stilen blandar jazzig gospel, ambient singer-songwriter och lovsång. Allt med ett ...

Människan är mer än bara en kropp. Vi bär också på en själ – vårt sinne, våra känslor och tankar – och en ande som sträcker sig mot något större än oss själva. För mig är dessa tre oskiljaktiga, inte bara som en beskrivning av människans väsen, utan också som en grund för min världsbild. Men vad händer när de inte drar åt samma håll? När själen tvivlar, kroppen sviker och anden kämpar för att hålla fast vid det gudomliga? Ibland är bönen en harmonisk process, där ande, själ och kropp samverkar i en naturlig rytm. Andra gånger är det en kamp, där livets skiften och omständigheter skapar inre spänningar. För mig är anden som en landningsplats för himlen, en sambandscentral där Gud möter oss. Men det finns ett sund, en klyfta som skiljer oss från Skaparen, ett avstånd som vi själva inte kan överbrygga. Det är genom Kristus försoning sker, och han bygger bron mellan oss och Gud.  ande, själ och kropp – när samverkan blir en kamp Jag tänker allt som oftast på hur denna samverkan ser ut ...