tidsandan

Från blyertspenna till AI – min väg tillbaka till orden Jag vill berätta om hur jag arbetar med texter och hur jag får hjälp med det som afasin och hjärntröttheten gör svårt. Mitt intresse för att gräva i bibeltexter är ett bra exempel. Men berättelsen börjar långt tidigare. Blyertspennan och den blå anteckningsboken Redan som ung läste jag mycket i Bibeln. Jag lyssnade på predikanter, deltog i bibelstudier och samtal och läste teologiska böcker. Mina små andakter utvecklades så småningom till försök att predika och hålla enklare bibelstudier. Allt skrevs med blyertspenna i min blå anteckningsbok i A4-format. Av pappa Allan, som var pastor, ärvde jag Studiebibeln, Nya testamentet, komplett i fem band. Där öppnades en ny värld för mig, med grundtext och kommentarer som betydde mycket för min förståelse av bibeltexterna. År 1996, när jag var 35 år, kom vår familj till Kumla i Närke. Jag fick äntligen läsa teologi. Blyertspennan var fortfarande mitt grundverktyg, men jag hade också köpt e...

Att förstå homosexualitet i kristen kontext En personlig teologisk undersökning med pastoral omsorg Leif Daniel Isaksson Oktober 2026 Om arbetet med texten Denna essä har vuxit fram genom 35 bibelstudier och en längre teologisk undersökning. Under arbetet har jag använt ChatGPT (OpenAI) som om samtalspartner och redaktionellt stöd för att pröva bibeltolkningar, diskutera argument och motargument samt bearbeta textens språk och struktur. De personliga erfarenheterna, teologiska bedömningarna och slutsatserna är mina egna, och jag ansvarar för innehållet. Innehåll Inledning – att pröva sin egen övertygelse 1. Människan – skapad till Guds avbild 2. Skapelsen och äktenskapets form 3. Jesus och orden ”från början” 4. Paulus och den kristna sexualetiken 5. I Kristus är allt sammanfattat 6. Frälsningen och helgelsen 7. Församlingen – Jesus är Herre 8. Min förändrade församlingssyn 9. Den pastorala omsorgen och vigseln 10. När konsensus inte är möjlig 11. Kyrkans historiska ansvar 12...

Det första dygnet När jag tänker tillbaka är minnet märkligt. Vissa ögonblick finns fortfarande kvar: en hand på min arm, en korridor, Martina vid fotändan av en bår och en klocka som visar 23.40. Andra timmar är nästan helt borta. Martinas dagbok från de första dygnen har därför fått hjälpa mig att fylla några av luckorna. Under 2006 var jag stressad och mådde inte särskilt bra. Till hösten hade jag planerat in en retreat som jag såg fram emot. Jag behövde komma undan, få vila och kanske hitta tillbaka till någon sorts balans. Några dagar efter stroken, oktober 2006. Men dit hann jag aldrig. På söndagskvällarna vid åttatiden brukade vi spela badminton i Backahallen i Örebro. Badminton har alltid varit något jag tyckt om. Det var motion och gemenskap, men framför allt roligt. Söndagen den 8 oktober började som så många andra sådana kvällar. Vi hade spelat ungefär tio–femton minuter när jag hoppade upp för att ta emot fjäderbollen. När jag landade snubblade jag. Jag försökte r...