Känn ingen oro ”Känn ingen oro.” Orden kan kännas som en varm hand. Men de kan också landa som en hurtig klapp på axeln. Någon säger att allt nog blir bra och går sedan vidare. Själv sitter man kvar med klumpen i magen. Det spelar roll hur orden sägs och vem som säger dem. Har den som talar lyssnat? Finns det plats för min rädsla? Orkar någon stanna kvar även när jag inte blir lugn? När Jesus säger orden vill jag förstå vad de betyder i hans mun. Han säger dem i ett avsked, när lärjungarnas tillvaro snart ska förändras. De förstår inte allt han berättar. Tomas frågar efter vägen. Jesus talar om tillit, om Hjälparen och om att han inte ska lämna dem ensamma. Uppmaningen hör samman med ett löfte om närvaro. Jag hör där en inbjudan att anförtro mig åt honom med det liv jag faktiskt lever. Också när tilliten skälver. Jag vet något om kroppens sårbarhet. När jag svimmade i fåtöljen efter en hostattack blev den påtaglig. En sådan händelse behöver tas på allvar och följas upp me...